Put your hands up for Detroit!

Detroit är en fantastiskt faschinerande stad, på både gott och ont. Mest ont kanske, med tanke på att det är en av de fattigaste städerna i landet. Men å andra sidan har allt det där onda fött en del gott också och vi har de senaste två dagarna sett mycket av det goda. Våra värdar Amanda och Mike har tagit hand om oss exemplariskt och med vår sedvanliga lycka så är det såklart urdetroitare och mycket insatta i vad som händer i staden. Det hade kunnat vara helt omöjligt att komma hit som turist men vi trillade rakt in i en sådan där snurrande dörr som barskt slängde oss in i stadens hjärta.

Gårdagskvällen var en ganska överrumplande tillställning. Kvällen började med lite middagslagande och fortsatte sedan in till en bar i staden ägd av en gammal medlem i Detroits maffia. Tydligen är hela staden korrupt och i sann amerikansk misstroendeanda är alla övertygande om att maffian har förgreningar hela vägen upp i stadsledningen. Hur som helst blev vi bundis med barägaren Jack som gärna bjöd på drinkar. Vi fick sedan höra historien om när någon oklok man försökte göra inbrott i Jacks bar, och hur denna okloka man fick springa för livet när gamle Jack iklädd pyamas jagade ner honom för gatan med en hagelbössa. Ryktet säger att den okloka mannen fick sin ändra kryddad med hagel och att han förmodligen inte kommer göra inbrott hos Jack igen.

I baren mötte vi caféägaren Josh som fixade in oss på den hippa klubben Oslo där Detroits för tillfället mest upphausade DJs spelade elektromusik hela natten. Trevligt och roligt, men lite trötta var vi så vi bestämde oss för att dra oss hemåt. Ute på gatan väntade dock kvällens största överraskning: ett gäng galna kristna extremister med arga skyltar som skanderade att vi minsann skulle brinna i helvetet allihopa. Som vi förstod det var den enkla anledningen till skärseldshoten att vi vart inne på en bar. Jösses sa vi, nu får vi gå hem och be femton Ave Maria och fyra Pater Noster. Kristna extremister med arga skyltar är nog det mest skrämmande vi sett på resan än så länge.

Efter en stärkande natts sömn skuttade vi raskt upp i morse för den stora Detroitsigtseeingen tillsammans med kompisen Justin. Vi kollade in alla gamla läckra skyskrapor från tjugotalet, alla fina monument och parken nere vid floden. De som har orkat stanna kvar i staden hyser någon form av hatkärlek för den och berättar gärna om stadens rika historia, bland annat om hur viktig staden var som "gateway" för slavflykt till Kanada på andra sidan floden när det begav sig. Mycket intressant. Turen gick vidare runt omkring i staden och trots alla fina hus och grejer är det mest slående helt klart hur öde staden är. Det är ingen överdrift när man säger att vartannat hus är igenbommat och stängt. I många områden ser det ut som det dragit ett krig genom staden och överallt bor fattiga, uteslutande svarta, människor. Otroligt sorgligt och vansinnigt att en stad kan förfalla på ett sådant sätt. De orkandranbbade områdena nere vid gulfen vi körde igenom för någon månad sedan ser ut som lyxområden i jämförelse.

Men som tur är har det fötts en del gott ur misären och de löjligt billiga hyrorna här har gjort att kulturlivet exploderar med mängder av konstnärer och musiker som flyttar in. Mycket märkliga konstverk finns runt om i staden och många övergivna fabrikslokalen har förvandlats till kreativa kollektiv. Kanske inte väger upp riktigt, men det är alltid något.

Vår plan är att åka vidare i rostbältet ner mot Cleveland, Ohio, på måndag. Mycket spännande.

En typisk syn i Detroits innerstad

GMs huvudkontor

Detroits en gång så stolta järnvägsstation

Heidelberg Project, ett konstprojekt bland gamla övergivna hus

En gammal bilfabrik