Thanksgiving

San Francisco har fler hemlösa hoboes än vi tidigare sett i någon annan stad i världen vilket passar oss perfekt eftersom vi i viss mån betraktar oss själva som just sådana. Att ha som mål att stanna i landet så länge pengarna räcker kräver stor försiktighet med finanserna. Vi har dock än så länge lyckats exemplariskt med att snåla genom att förskansa oss gratis mat och boende. I går, till exempel, bjöds vi på två gratis thanksgivingmåltider och fick otaliga öl av den generösa Koby som vi träffade slumpmässigt på en bar och som sedan bjöd in oss på efterfest på sitt tak. Idag har vi ätit oss mätta och belåtna på enkronorsnudlar och kvarglömd mat från hostelets "free food-hylla". Imorgon flyttar vi hem till Julia och bor på hennes soffa för att spara in på boendet.

Snålheten begränsar dock verkligen inte upplevelsen, tvärt om har det hittills bara gjort att vi träffat fler roliga människor (typ 82åriga Bill och underbara Jody som hade rockringar som sitt största intresse).

Röstningen i fordonsvalet favoriserar än så länge Chevrolet Caprice. just nu lutar det dock åt att vi åker iväg till nån bondhåla i Arizona och köper en där eftersom San Francisco är en av de dyraste städerna i landet att köpa bil i. Skatt och försäkring är skitdyrt här som en följd av att man subventionerar hybridbilar. Denna klick av pretto-PK-förare som är så självupptagna att de älskar att lukta på sina egna fisar (kanske lite utav en överdriven fördom men ni vet vad vi menar) förstör hela vårt resupplägg, shame on you!

Nöjeslivet i San Francisco är annars exemplariskt idag hade vi tänkt se Band of horses men biljetterna var slut så vi går kanske går på balkanbandet gypsy sound system istället, eller så skiter vi i allt och somnar till Fantastic four på hostelet. På söndag spelar José Gonzales

Crazy Bill

Ol' uncle Bill

Budgeten är ju begränsad va, så det var dags att spara in lite pengar. Utgifter? Ja, bensin såklart som första post. Skräpmat (främst cheeseburgare från In-n-Out) och snacks som andra. Därefter kommer ju det ofrånkomliga boendet. Så vad gör man då. Man åker till Bill's Farm Hostel i Nipomo CA såklart. Jobba två timmar, bo gratis. Låter ju strålande.

När vi till slut hittar rätt i detta Kaliforniens Mellerud kallat Nipomo, kantat av trailerparks och jordgubbsodlingar, är vi fortfarande mätta efter att ha besökt närmaste In-n-Out och blir överlyckliga. En gammal Chrysler full med hö och utan rutor, en vajande FN-flagga och "California green party"-stickers välkomnar besökaren hem till Bill. Det tar dock en dryg timme innan Bill stiger upp från sitt solpanelsuppvärmda badkar och i trasiga kalsonger och ett halvmeterlångt vit skägg hälsar oss välkomna och bjuder på egenproducerad getmjölk. Två alternativ: lägga en donation på arton dollar eller jobba för Bill i två timmar. Lätt val, jobba. Bill sätter oss snabbt i arbete med att dammsuga, klippa ut en arg egeninskickad insändare till lokaltidningen (om att bevara Kaliforniens våtmarker), laga cykel, bära ved och gräva en grop.

När vi står i mörker och gräver en stor grop blir vi oroliga. Bill kommer bärande på en yxa och vi väntar bara på instruktionen "make it six feet, okay?". Vi överlevde.

Förutom att vår goa åttiotvåårige Bill skriver artiklar i lokaltidningen är han också en ivrig förespråkare av friheten till medicinsk marijuana. Favoritcitatet från en av de tusentals tidningsurklippen uppsatta på väggarna får nog sägas vara "My doctor gave me eyedrops, my son gave me marijuana".

God bless America