tisdag 29 januari 2008

Musik

Det finns ofta en tendens bland européer (däribland jag själv ibland) att tala förkastligt om amerikansk kultur. Den är opersonlig och driven av kommersialism, hör man ofta. Detta är så klart långt ifrån hela sanning. Visst finns det kolossala mängder studioproducerat skräp och nöjesindustrin är trots allt landets största exportvara. Det finns dock likväl ett mycket brett utbud av kreativa talanger och inflytelserika ikoner. Bortsett från det faktum att den mesta moderna musiken i världen har tydliga influenser från USAs blues, jazz, country, rock and roll och hip-hop har de flesta städer vi besökt och personer vi träffat haft en mycket sund inställning till kultur. Visst, det finns alltid "fratboys", collegekillar som bara diggar att dricka blaskig öl och lyssna på Nickelback samt den vanliga samlingen Avenykillar i storstäderna som gillar att dricka cocktails och lyssna på loungemusik med latinoförtecken. Dessa är dock förmodligen procentuellt sett inte fler än någon annanstans.

Nu kommer våren och det betyder att bandens turnéer börjar rulla på igen. Vi har givetvis börjat planera storslaget med en budget vi inte har. Det hela börjar redan imorgon med franska The Teenagers som kommer till stan och sedan Dan Deacon från Baltimore på onsdag. Efter det hoppas vi mycket på New York där vi hittills har planerat in Philip Glass, Band of Horses och Sufjan Stevens. Seattle, kanske USAs indiehuvudstad tillsammans med Austin ska också bli intressant.

Den stora frågan är dock om vi har råd att gå på någon av de stora festivalerna i vår.

South by South West
är landets största och en samlingsplats för hela musikbranchen. Under en vecka i Austin, Texas träffas alla som älskar musik i landet och spelningarna rullar på lite här och där det finns en scen och glada människor. Fördelar: helt gratis och bäst. Nackdelar: antagligen näst intill omöjligt att få tag på en soffa och ligger långt bort i Texas.

Coachella är Kaliforniens största festival som ute i Coloradoöknen nära Palm Springs, 20 mil från L.A. bjuder in många av de störta alternativa artisterna i världen. Som Hultsfred fast utan lera och mer än dubbelt så stort. Fördelar: sol, varmt och palmer. Nackdelar: 269 dollar.

Några band vi vill se på Coachella:
M.I.A, Vampire Weekend, Portishead, Death Cab For Cutie, Cold War Kids, Animal Collective, the National, Justice, A-Trak, Uffie, Institubes DJs och Digitalism tillsammans med Jens Lekman och alla mindre artister man kan önska sig samtidigt.


The Teenagers - Homecoming

lördag 26 januari 2008

The "Big Owe"

Idag bjöd Montreal på sitt sedvanliga solsken vilket ofta innebär en promenad runt staden, de timmar solen väger upp det arktiska klimatet. Turen hade kommit till Montreals olympiska by från OS 1976. Huvudattraktionen i denna by är själva arenan, en fantastisk skapelse ritad av fransmannen Roger Taillibert. Arenan, som hade när den byggdes en kapacitet för drygt 60 000 sittande, får ses som ett arkitektoriskt mästerverk och ett landmärke för hela Montreal. Dess 175 meter höga torn som med en lutning på 45 grader in över själva arenan håller upp det in-och-utfällbara taket är helt unikt och ger ett fantastiskt mäktigt intryck. I botten inuti själva tornet ligger den olympiska simarenan med ytterligare ett par tusen sittplatser. Det låter ju hur häftigt som helst, eller hur? Tyvärr finns det ett par detaljer som smolkar lite i den olympiska bägaren av glädje:

* På grund av strejker och försenade detaljritningar hann arenan aldrig bli helt klar när OS invigdes, både tornet och taket saknades.
* Jean Drapeau, borgmästare i staden 1954-1986, lovade att OS 1976 skulle vara ekonomiskt sparsamma och betala sig självt med ökade intäkter. Istället blev spelen de dyraste någonsin.
* Arenan var tänkt att kosta 134 miljoner dollar, men vid spelens öppnande hade den halvfärdiga arenan redan kostat det dubbla.
* 1984 räknade en revisionsbyrå ut att arenan var den dyraste som dittills byggts, och att den kostat ungefär lika mycket som alla andra dåvarande täckta arenor i Nordamerika - tillsammans.
* Under en pågående baseboll-match 1986 lossnade en del av tornet och föll ner över planen.
* När tornet och taket äntligen var klart år 1988 (endast tolv år försenat) visade det sig att taket byggt i kevlar inte riktigt gick att fälla in och ut, och att det dessutom uppstod skador vid kraftiga vindar.
* 1998 revs taket, och ett nytt oöppningsbart byggdes för 26 miljoner dollar.
* 1999 rasade 350 kvadratmeter av det nya snötyngda taket på arbetare som förberedde arenan för Montreals årliga bilutställning. Som följd av detta flyttades utställningen från staden och kom aldrig mer tillbaka. Arenan är sedan dess helt stängd fyra vintermånader om året.
* Sedan 2004 har Montreal har inte längre något baseball- eller football-lag och arenan används därför inte regelbundet.
* Prislappen slutade till sist på 1.47 miljarder dollar inräknat modifikationer, reparationer och ränta, och tog staden trettio år att betala av.
* Arenan med det ursprungliga smeknamnet "The Big O", är nu också känd som och "The Big Owe" och "The Big Uh-Oh". Som göteborgare njuter man av fyndigheterna.

Så, ni som sitter där hemma och oroar er för att nya-Gamla Ullevi inte riktigt skall hålla sig inom de ekonomiska ramarna, åk på studieresa hit.


Fin, ja. Dyr, ja.

torsdag 24 januari 2008

Québec - Je me souviendrai

Today we went for a walk up the the Mont-Royal Mountain in the sunny, windy and absolutely freezing morning. It's a pretty city Montreal. We'll feel sad to leave it. Les Québécois don't want to take us on, but we forgive them.




Yesterday we found 60 cent hamburgers. We had three of them each. Also, we added a positive Canadian feature to the list: You don't have to worry about the ice cream melting on the way home from the grocery store.

tisdag 22 januari 2008

Freeezing

När pannan går sönder och det är många minus ute gäller det att vara uppfinningsrik.



Nån som känner trevliga människor i New York eller Boston?

lördag 19 januari 2008

Foufounes Électriques

Vad är nu detta för skum Quebecsk rubrik? Jo, ska ni se alla glada där hemma, detta är kanske det bästa Montreal har ett erbjuda! Gammal underbar övergiven industrilokal, tegelväggar, transformerad till en fantastisk klubb. Tänk er marvelous fransk elektro med en bas i Daft Punk, kryddat med en sanslös La New Shit (spana in M.I.A remixen) och DJ Cherry Cola som spelar Digitalism, Justice och annat smask. Fransk techno i Quebec-regi kombinerat med två-öl-för-trettio-spänn i en harmonisk symbios. Jag tror att ikväll, denna underbara januarinatt, fick Montreal-det-kungliga-berget för alltid en plats i våra sköra Göteborgshjärtan. Röda Sten-stranden sommaren 2006 träffade på något sätt mainstream-klubben i ett kärt möte. Kan det bli vackrare?

Folk frågar oss varför vi gör det så förbannat svårt för oss. Varför bor vi i en av Kanadas två franskråkiga stater där vi inte förstår vad folk säger och inte kan få något jobb. För att förstå detta måste man sätta saker och ting i perspektiv. Vi kan göra en enkel jämförelse med hemlandet Sverige: det finns städer som har något unikt, en atmosfär med riktiga människor som står för vad de är och inte alltid tar saker för givet (Göteborg). Det finns också städer med människor som är uppsnurrade i reklamkampanjer och bortskämda med alla möjligheter i världen utan att kunna skapa någonting nytt (Stockholm). Montreal är Göteborg, och Toronto är Stockholm och VI VILL INTE FLYTTA TILL STOCKHOLM, så enkelt är det.

Ha en underbar filmfestival därhemma, där har vi nåt vi kan vara stolta över.



Foufounes (på sommaren)

onsdag 16 januari 2008

Why we love Chinese people

We love Chinese people! The world needs more polite Asians. Tomorrow we'll leave the nice couch-hosting university students we're staying with now and move into Mr. Fung's place. Mr. Fung is one of those easy to deal with, highly polite, hard working Guangzhounese men you meet everywhere in the world.

"this is kitchen", "this is bathroom", "this is bed", "Do you want to stay here?", "you should pay a deposit", "you can come here the day before moving in and pick up the key".

There you go, over and done with in 5 minutes, none of that small talk gibberish that's so often practiced on this continent.

To illustrate what we've been trying to describe we present the incredibly distinct and straight forward e-mail correspondence between Victor and Fung.

Please note that Mr Fung is a fictive name. (Som vanligt ar det inte killen i brevet som har skrivit brevet).

"Hello Victor:I was very glad to meet you two guys this afternoon. I talked with Maryam for the deposit just now. She was very happy to hear my news coz she can not sublet her apartment by 16 January for sure. So now you and your friend will be warmly welcome to come and live here. I will be in my apartment till 10 o'clock tomorrow morning or after 5PM tomorrow afternoon. You can come at 10 or after 5PM and give me deposit and receive my receipt at the same time. Please email me and tell me when is convenient for you to come, so that I am open the door for you. By the way, if you don't mind, you can give me the rent tomorrow. So that after tomorrow the only thing for you to do is to come on 15 Jan and get the key. Thank you! Any information, please send me this email.Enjoy your stay in montreal !Yours: Fung"

"Hello Victor:Here I inform you to come to my apartment at around 5 PM tomorrow afternoon to get the key. Also please bring the rent to me and I will write you a receipt. Wednesday you two can come and live here.Please reply me that whether the time(5PM) is good for you or not? Thank you!Best wishes Yours: Fung"

We couldn't resist also posting this warm welcome Victor got when he was looking for accommodation in Dublin last winter. I mean, who can turn down an offer like this?

"hi .welcome to dublin .i will have a aptment with two bedroom youcould share with witch is very city center .and im very good company and very easy to stay with .i dont smoke and no drink .i love cultures.so iprefer to share apt. with fine people that who has no bad hobbies. .im fashion supplier so usually im not at home so offen .if you like chinese cook as well and healthy life .you can contact me at xxxxxx xxxxxx"
Also, we managed to find a job with requirements that even Erik can possibly fulfill

WORK AT HOME,NO STARTUP COSTS,$30+/HOUR!
Requirements:
* Must be able to accurately enter and record data.
* Must have daily Internet access.
* Must be able to operate a computer.
* Must be able to follow simple written instructions.

måndag 14 januari 2008

Baconator!

"Careful. It can sense fear."

Så marknadsför Wendy's sin senaste monsterburgare. Nötkött och bacon i en perfekt symbios, ingen sallad eller några andra dumheter. Samma koncept som en "Evin" på Gibraltar Pizzeria, KÖTT med KÖTT. Protein i överdos för kanadensisk-köld-trötta skandinaviska kroppar. Inte orimligt att det eventuellt har skämtats om germask-födda amerika-guvernörer i samband med denna praktburgare. Vi gjorde det i alla fall. Mumma!





fredag 11 januari 2008

Jobbletande

Just nu ligger vi båda två mitt inne i en hård jobbletarperiod. Idag har vi roat oss med någon form av myndighetspoängpromenad. Första stoppet var "Service Canada" (arbetsförmedlingen) där vi vann på "Social Insurance Number"-lotteriet och fick vårt niosiffriga kanadensiska personnummer. Efter det bar det av mot "Immigration-Québec" (migrationsverket) där vi försökte skriva in oss på en franskakurs för invandrare. Vi kan inte franska. Vi är invandrare. Vi fick inte ändå. Vi gick därifrån.

Efter migrationsverket gjorde vi ett snabbstopp på vad vi tror var vägverket (allt är på franska, vi förstår inte vart vi går) för att fixa fram ett Quebecskt körkort, men kön var avskräckande lång. Istället gick vi till dagens fjärde stopp; "Régie de l´assurance maladie du Québec". Vad kan nu detta vara, tänker du liksom vi och ångrar litegrann att du gjorde det urkorkade valet att lära sig bilindustrins och weiss-bier-drickarnas språk, istället för det betydligt vackrare och mer användbara franska språket. Vi tror det var försäkringskassan och vi vet att vi var på jakt efter ett "Health Insurance Card". Dock fick vi kalla handen; glöm det ni stackare på temp-arbetstillstånd, det blir ingen kanadensisk sjukvård för er, glöm det.

Dagen får ändå ses som lyckad, nu är allt klart för att hitta ett jobb och börja knega. Alternativen är plocka disk, bygga brevlådor, diska disk, packa plastflaskor, fnaska, sälja kaffe och torka golv. Victor vill bli handmodell, efter en komplimang från främling på bussen om sina fina händer, så nu går han omkring med grytvantar på händerna för att inte lida samma öde som George Costanza. Erik har sökt jobb som TV-spels-testare och skall göra TV-spels-testar-test imorgon, spännande. Finns nog ingenting bättre än att stirra in i en TV och spela TV-spel hela dagarna för minimilön.


Kvällen kommer vigas åt CV-skrivning på golvet i vår lägenhet, samma golv vi sover på, äter på, tittar på film på, läser på, funderar på och jagar myror på. Att säga att lägenheten är sparsamt möblerad är en grav överdrift.

måndag 7 januari 2008

Första regndagen

Vi är tillbaka på biblioteket och finkammar Craigslist.ca på arbetstillfällen. Förhoppningsvis hittar vi något snart. Igår hittade vi en kines som ville hyra ut sin lilla lägenhet i tre veckor så nu har vi fått förlängning på bostadsfrågan ett tag till. Läget mitt i stan vid McGill univ. är inte fy skam heller. Idag var även den första regndagen sedan vi lämnade Sverige (om man bortser från London men det behöver väl knappast nämnas). Den första månaden i Kalifornien var helt regnfri som oftast i detta jordens paradis. Temperaturen de första veckorna i Kanada har omöjliggjort regn även här, men nu verkar det bli lite mildare och regnet kommer som på beställning.

Här är lite bilder från den gångna veckan


Toronto

Nyårskalaset i Oakville

De trevliga vännerna som så generöst erbjöd sovplats 2007/2008

Erik och kvällens värd Travis

Erik och Simon provar hårklämmor

Vi slår upp läger i vår sänglösa lägenhet hos en misslyckad grafisk designer

lördag 5 januari 2008

Snön smälter

Det är en strålande dag. Folk åker pulka utför Mont-Royal-berget i det nästan nollgradiga lördagsvädret. Snart kommer Honey med bussen från Ottawa. Kunde inte bli bättre.


Hoppas inte att hockeybarnen får oss att skämmas ikväll. Heja Sverige

fredag 4 januari 2008

The Apartment of a savage

I've succeeded in moving into our short time lease apartment. There are however three features of the place that kind of bug me.
  1. The Kitchen. This certainly isn't the kind of kitchenette neither Jamie Oliver nor Leif Mannerstrom would be proud of. Apart from lacking every type of mainstream kitchenware (like forks and knives) the gas stove lacks the essential GAS. Going from firstly being amazed and looking for potential on/off switches on the gas line, I've now realized that the person living here likes to eat his food alive (read: uncooked). Book titles such as "alive food" or "How's YOUR digestion?" confirm my suspicions.
  2. The Bed. Or should I say the non-existing-bed. Instead of a bed this vulture-like savage sleeps on a fur. That's right, not even a tainted old mattress, just a fur.
  3. The Ants. I don't know if this is an intensional part of the alive diet but it kind of bugs me laying on a fur and being unintentionally fed while I'm sleeping.
Apart from these minor flaws the place is fantastic. Priceless features such as heating make you forget all possible troubles in a climate where you're happy to notice that the outdoor temperature is "only" 10 below.

onsdag 2 januari 2008

NYE in Toronto

Lacking appropriate swedish keys and willing to please our anglo friends this short post is in english. New years eve was a blast, very successful indeed. We were invited to a big party in Oakville outside Toronto. The arrangements were huge with caterers and somewhat around a hundred guests. Much to drink and much to eat. The ride back was an adventure worth being told in its own post. The 450 kilometers in heavy snow storm took seven hours, crashed cars were lined up by the side of the road. For some reason Canadians refuse to use winter tires even though the weather and road conditions are terrible. The canadian brain must lack all sense of survival.

Woke up today in Ottawa noticing that the temperature had dropped to 30 below zero. This is of course not acceptable in any way, we must find EXIT!

Took the Greyhound to Montreal, but found myself spending time in the library because the landlord of our future apartment is not answering his phone. Great Library though. Pictures to come.

V