Jazzbåt till salu

Med viss desperation försöker Victor nu överkomma all byråkrati som är förknippad med att köpa och sälja bilar i olika provinser på olika sidor av den nordamerikanska kontinenten. Den som trodde att även en federation erbjöd någon form av standardisering gällande register och statliga vägprogram är nu motbevisad. De som säger att Europa är administrativt otillgängligt borde ta en titt på Kanada.

Vi tycker också att det lite märkligt att ingen redan anmält sitt intresse för att köpa Jazzbåten som nu är till salu för allmänheten. Trots Victors mycket tilltalande annons på Craigslist.com står hon fortfarande kvar här ute på gatan. Ta chansen nu gott folk, KOM OCH KÖP!

Inget att tveka över, bara att KÖPA KÖPA KÖPA

Konventet kostar

Andlösa efter Obamas tal inför 75 000 koleriskt skanderande åskådare och helt överdoserade på CNN:s minutiösa täckning av det demokratiska partiets konvent som nu är till ända tar pojkarna nu en liten poutine/ölpaus i verkliga livet i Kanada över helgen. Dock bara till på måndag, då fokus åter flyttas söder om gränsen och tvillingstäderna Minneapolis/St. Paul där det är republikanernas och krigshjälten McCains tur att hålla hov. Dyker Lee Greenwood upp för ett uppträdande? Hade inte Huckabee egentligen varit den bästa kandidaten? Och kommer Gustav att ställa till det?

Kommer våra vänner orka? Häng med och se vetja!

Annars? Rasmus springer kors och tvärs campus med blanketter och formulär när han inte meckar med fröken Julie, vars kedja hoppade av strax innan hon körde över ett häftsift. Victor försöker kränga bil. Båda funderar på att lära sig lite franska.

Håll till godo med lite bilder på den nyinflyttade ungkarlslyan:

Fröken Julie i hallen

Victor och datorer

Fullt utrustat kök, matta och allt

Fullt utrustad trädgård, matta och allt

Manger á Montreal

Montreal i trettio grader och sol visar sig vara ett ganska angenämt ställe. Bad och promenerande varvas med en blaskig Molson, alternativt inte fullt lika blaskig Boréal, och en tallrik Poutine, Montrealsk specialitet; pommes med ost och brunsås, precis lika gott och onyttigt som det låter, eller nästan ännu godare än det låter, det är verkligen sjukt gott. Sen lägger man sig i en park och sover.

Efter att ha fixat boende och även inhandlat en cykel är franskan nu nästa utmaning som ska överkommas; fraserna "Je voudrait un Poutine S.V.P." och "Vive le Quebec libre!" misstänker vi inte räcker om man ska övervinna den något egensinniga lokalbefolkningen, även om det säkert räcker ganska långt. Annars blir det till att flytta upp till den motståndskraftiga anglofona minoriteten i Mile End.

Ramsus tar en liten förmiddagslur i parken

Ramsus på en strand vi St Lawrence-floden

Rasmus utanför DQ på nya cykeln

Rasmus äter Poutine

Rasmus slappar i lägenheten

Mainly Maine och sånt

Efter Portland började den riktiga, main-ly Maine (en populär ordlek) upplevelsen. Vi körde hela dagen i förrgår längst med kusten upp till Acadia National park. Där hittade vi en trevlig camping med Mainekust, hummer och hela paketet. Vi hade lite hummerfest och morgonen efter lämnade vi för att åka vidare mot Kanada. De kanadensiska gränsvakterna började gå igenom Jazzbåten med handskar men gav ganska snart upp när de insåg hur mycket saker som vi packat in. Väl framme i Montreal gick vi direkt och kollade på en lägenhet som vi tog direkt. Nu har vi en nice lya mitt på Plateau att flytta in i på måndag och så länge bor vi hemma hos Carina som är yogalärare. Stort tack också till ICA-banken som har bytt ut alla sina bankkort utan att informera om att de gamla kommer att sluta fungera. Det gör det så mycket enklare för oss som är utomlands.

Maines ksut vid Acadia National Park

På väg över en Mainebro

Rasmus

Alltid boots på när man vandrar i Maine

Fiskeby

Hummerfest

Nästan framme i Montreal

Quebec

Out of Cape Cod tonight?

Nu efter några dagars resande är det dags att uppdatera er på vad som egentligen händer i New England.

Vi fick en sen start från New York efter ett litet missöde som innefattade bilnycklar på fel ställe och en AAA-kille med en lång bryta-sig-in-i-bilen-pryl. Det kändes i alla fall skönt att få utnyttja sig AAA-medlemskap till slut. När vi väl tagit oss iväg och navigerat oss ut ur New York räckte tiden bara till att ta sig till Providence i Rhode Island där vi bodde hemma hos bekantas bekanta. Dagen efter fortsatte resan till den långa halvön Cape Cod i staten Massachusetts som väl är mest känd för att Kennedyfamiljen bor där samt att det är ett populärt semestermål för New York- och Bostonbor. Vi hittade en fin Campingplats och grillade en ganska fantastisk middag. Den stora överraskningen kom när vi traskade ner till staden Provincetown och fick reda på att staden var värd för en stort Pridefestival. Säg så där 70 procent män i hela staden kanske, från hela världen också. Det är inte varje dag man ser det. Idag har vi kört hela vägen upp till Portland i hummerstaten Maine. Vi gjorde även ett kort stopp i Boston för att äta en burrito och fixa boende hemma hos Alexandra i Portland. Maine är mycket rustikt och svenskt. Imorgon ska vi åka upp till nationalparken Arcadia national park och campa den sista natten i USA. Många tårar ska fällas innan vi sedan åker vidare mot Kanada.

Provincetown

Strand på "the Cod"

Rasmus

Camping på Cape Cod

Mycket sofistikerad campingmiddag

Hipsterpicknick i Central Park

Efter en varm och bitvis regnig vecka i New York är det nu dags för Jazzbåten att åter kasta loss. Färden går norrut och New England är destinationen. Ett fåfängt försök att festa med Kennedyklanen? Ja. Men det är i alla fall hummersäsong i Maine om detta projekt skulle gå i stöpet. Håll till godo med lite bilder från Summer Stage i Central park och bandet Black Dice, ett band för coola för att vara lyssningsbara.

Summer stage och en hipsterflock. Notera de ironiska shortsen.

Rasmus diggar.

Liz och Victor

Win/win situation: I naturen, fast i stan!

Resan fortsätter

Rapporter har kommit om att Erik nu befinner sig hemma på trygg och stabil svensk mark. Här i New York fortsätter dock resan som tidigare. Victor övar sina bilkörningfärdigheter i den galna New York-trafiken och spanar in de kategoriska Williamsburg-hipstersen. Läs bloggen Stuff hipsters don't like en underhållande uppföljning på den populära stuffwhitepeoplelike. Nu kommer helgen med allt det innebär. Battles spelar gratis i Central Park imorgon och iväll spelar Dirty Projectors nere i ett hamnskjul. Dessutom har Woody Allens nya film "Vicky Christina Barcelona" premiär idag och vi vill hemskt gärna gå.

Lower East Side

Rasmus i storstaden

This is it!

Efter exakt nio månader i USA och Kanada är det nu dags att flyga hemåt för Erik. Med ett huvud sprängfullt av intryck går det liksom inte att sitta här och skriva någon avskedskrönika, det får vänta till en annan gång. Men kort sagt så har tiden här sedan november förra året vart hur bra som helst. Fantastisk. Har överträffat alla tänkbara förväntningar och allt som vi hoppats på före vi åkte har uppfyllts med ordentlig råge. Inte ett enda missöde, bilen har gått som en klocka trots att vi färdats en sträcka motsvarande fågelvägen mellan Göteborg - Nya Zeeland.

31 Amerikanska stater, 3 Kanadensiska provinser och en snutt av Mexiko har hunnits med och det känns ganska lagom. Är väl egentligen bara Colorado med tillhörande skidåkning som jag känner att jag har missat, men det finns gott om tid att göra det i framtiden. Dessutom är det väl ett tiotal städer som jag måste tillbaka till någon gång snart.

Victor får nu fortsätta resan med Jazzbåten själv någon månad. Som tur är har Rasmus precis kommit hit och får ta över vårdnaden av honom. Jag kommer hem till Göteborg imorgon eftermiddag (torsdag) och hoppas såklart att träffa alla är hemma så fort det bara går.

Ses snart!

The Squid and the Whale

Bilder från dagens utflykt till Manhattan

The Squid

The Whale

Mammut

Georgier utanför FN

Nöller utanför FN

Dag

FN

Tillbaka i den nya yorken

Kändes ganska gott att lämna Philadelphia när vi visste vad som väntade oss bara några timmar bort: New York. Denna städernas stad har vi saknat och sett fram emot att återse sedan vi lämnade den på ett plan mot Mexiko för ett halvår sedan. Vi har varit i många andra av Nordamerikas storstäder (alla?) men det känns lite extra på något sätt så fort man sätter sin fot i denna enorma stad. Mycket har hänt sedan vi var här sist, bland annat har våra vänner gått från att bo i en halvsunkig lägenhet till att starta upp sin egen designfirma och flyttat in i en nyrenoverad loftlägenhet i Brooklyn med gott om golvutrymme för svenska besökare. Vi klagar inte, speciellt när New York-poängen formligen väller in varje gång den eleverade tunnelbanan dundrar förbi fem meter utanför vardagsrumsfönstret. I vilken annan stad som helst hade det kunnat vara störande, men inte här inte. J-linjen, vi älskar dig.

Vår opretentiösa plan de närmaste dagarna är mycket öppen men det finns några saker som måste hinnas med före Erik flyger hem senare i veckan. Bland annat skall freaken skjutas ikväll nere vid Coney Island och i morgon tisdag blir det gratisbio vid McCarren Park Pool uppe i Williamsburg. En lågoddsare är väl att det där emellan blir späckat med tusen andra grejer.

Tunnelbanetåg utanför lägenheten, blir det mer NY?

Kattpiss, slagfält och fetma

Konstiga religiösa sekter som fortfarande åker häst och vagn, amerikas sämst planerade trafik, nationens vagga, inbördeskrigets viktigaste slag och vändpunkt, amerikas tjockaste stad, cheesesteaks, frihetsklockor och Andy Warhols hemort. Staten Pennsylvania har faktiskt en hel del att bjuda på.

Men vi skall börja i rätt ände, färden från Detroit gick först genom två andra stater: Ohio och West Virginia. Ohio tävlar kanske med Delaware och Nebraska om titeln okändaste staten vilket är konstigt då det finns flera stora städer i den. Bland annat "kuststaden" Cleveland som precis som de andra städerna i området är mest känd för sin utdöda tunga industri och ståltillverkning. Resans kanske roligaste anekdot är att floden som flyter genom staden har vart så förorenad att den börjat brinna vid två (!) olika tillfällen, senast 1969. I den svängen fick staden smeknamnet "mistake on the lake" så vi hade väl inte direkt skyhöga förväntningar. Men det visade sig ganska snart att staden förändrats till det bättre och att den nu är riktigt mysig, med fina gamla varvs- och indrustriområden nere vid floden som rustats upp på ett smakfullt sätt. Lägg där till ett par områden fulla med caféer, barer och småaffärer så får man någonting ganska gott. Tyvärr hade vi bara ett par timmar i staden men det känns som ytterligare en stad man måste åka tillbaka till någon gång.

Vi tankade i lite go irakbensin (som verkar gå ner i pris igen) i bilen och svängde ut på motorvägen mot West Virginia. Planen var att campa i något naturreservat men det visade sig vara tråkigare än Bend så vi ratade helt staten och satte istället av mot Pittsburgh där vi välkomnades av tvillingarna Chad och Chris som vi hade tänkt bo hos ett par dagar. Tyvärr luktade hela huset kattpiss och vi förstod inte hur någon med någon form av luktsinne kvar kan vistas där en längre tid. Vi drog därför en vit lögn (fördöm oss icke, kattpisslukt = tortyr) och drog oss därifrån tidigt nästa morgon efter att först ha vart och kollat på det utmärkta Andy Warholmuséet i staden.

Mer irakbensin, full fart österut genom staten ner till Gettysburg. Här härjades det ordentligt en gång i tiden, närmare bestämt i början av juli 1863. Konfederationens (sydstaternas) general Robert E. Lee fick spö av unionens (nordstaternas) general George Gordon Meades, krigslyckan vände och USA är fortfarande ett land och slaveriet förbjöds. Det här älskar ju amerikanerna, de vet inget bättre än krig och patriotism och när det kan förenas med natursköna omgivningar, ett par krimskramsaffärer och vuxna män i gammaldags kläder som leker 1800-talssoldater så är succén given.

Från en tokig plats till nästa: Amish country. Någon religiös stolle fick för ett par hundra år sedan för sig att allt som har med moderniteter och teknisk utveckling är dåligt/syndigt/onödigt och tyckte det var dags att dra igång en hederlig gammal sekt. De hittade på ett catchigt namn, Amish, kastade ut TVn och började odla grödor och snickra möbler á la 1700-tal. Detta fantastiska fenomen var vi såklart tvungna att titta närmare på och det såg precis så overkligt ut som det verkar: folk åkte häst och vagn, alla var klädda på samma sätt som i TV-serien "Lilla huset på prärien" och alla kvinnor bar hätten. Herregud sa vi, detta är vansinnigt roligt och bestämde i nästa stund oss för att ha en Amishvecka hemma i Sverige någon gång i höst. Alla får vara med, vi återkommer i ärendet.

I skrivande stund (åh vilken härlig klyscha det är!) sitter vi hemma hos Kate och hennes vänner i Philadelphia och vilar upp oss inför kvällen. Denna fd huvudstad kan väl anses som nationens vagga och är faktiskt från början svensk. Den har amerikas mest överviktiga befolkning, något vi fick se prov på när en uteserveringsstol fullständigt förintades under en enorm amerikan igårkväll. Vi bor i ett gammalt mysigt livligt italienskt område och är ganska nöjda med situationen över huvud taget. Får se vad helgen bjuder på fram till söndag då vi åker upp till Eriks slutdestination New York.

Pittsburgh by night

Elvistavla på Warholmuseum

Farfar Amish är ute på häst och vagnfärd

Unge fru Amish på tur

Slagfät i Gettysburg

Alla måste skjuta!

Här kan man köpa macka med kött och ost på; cheesesteak helt enkelt.

Philadelphias andra specialitet, varma mjuka pretzels.