Lördag i Austin

fäst, fääst, fäääääst!Oh yeah baby!

Schteka i the Hills

Efter några stillsamma dagar nere hos alla våra underbara vänner i världens bästa band The Red River i Long Beach har vi nu förflyttat oss uppåt mot "the Hills". Två timmar tog det i L.A:s trafikkaos innan vi kom upp till Hollywood. Vi kom dock snart fram till att det är coolt att sitta fast i trafiken i L.A., en helt underbar upplevelse faktiskt att sitta där och andas in smogen medan Journey sjunger "don't stop believing". Under tiden övade vi upp våra stekfärdigheter genom att praktisera veven och prata på bohusländska "î". Nu har vi långtgående planer på att göra Beverly Hills på korrekt vis och träffa alla kändisarna. För att kunna åstadkomma detta måste vi gå emot allt vi tror på och lever för. För en enstaka kväll ska vi "steka" (dricka dyra sockerdrinkar och försöka verka tuffa) som de bortskämda slynglarna.

Helg med spontanresa och konsert

Vid femtiden i fredags eftermiddag hade vi inga som helst planer för helgen. Två timmar senare öppnade vi första ölen uppe i Whistler. Hur gick det här till då? Jo, ser ni, har man en sådan kanonhyresvärd som vi har så kan det bli så. Les (hyresvärden) och Anne (hyresvärdens respektive, vi kan kalla henne för spritharen) drog med oss ut på färd upp i bergen. Där uppe väntade en trevlig britt som precis hade blivit manager för en "chalet" (ett i Nordamerika populärt och finare ord för stuga) med massor av gratis lediga rum som vi girigt sög åt oss. Det blev ingen skidåkning där uppe den här gången (det var aldrig tanken) men vilt festande i vår "chalet" och på en nattklubb i Whistler ger ändå väldigt höga poäng.

Anne och Les

Ett baksäte fyllt med bråte

På lördagen hann vi precis ner igen till Vancouver för att gå på konsert med Daniel Johnston. Tidigare ombloggad singer-songwriter var precis så bra live som vi hoppats och kvällen inne på "Richard's on Richards" blev även den en succé. Nu väntar en god natts sömn för att få lite nya krafter för söndagens jobbande!

Daniel Johnston

Go moan for man

Walk hard
Hard
When they say
You're all done

Walk bold
Hard
Though they say
You're not the one

When I meet my maker on my dying day
Gonna look him in the eye and by god I'll say
I gave my word and my word was good
I took it in the face and walked as hard as I could

Maple Leaves blir modeblogg för en kväll

Det här med modebloggar är ju populärt har man sett. Folk utan huvud fotar sig själva innan de går till jobbet. Maple Leaves vill inte vara sämre och lanserar nu NYA 2008. Magväska (fanny pack) är tillbaka, detta bör forhoppningsvis inte vara någon nyhet för någon. Tillsammans med dunvästen och kolonialskjortan är dessa det nya svarta. Nu ska vi snart gå på fest med Les Petit Pilous och då är det detta vi kommer att ha på oss:

Foufounes Électriques

Vad är nu detta för skum Quebecsk rubrik? Jo, ska ni se alla glada där hemma, detta är kanske det bästa Montreal har ett erbjuda! Gammal underbar övergiven industrilokal, tegelväggar, transformerad till en fantastisk klubb. Tänk er marvelous fransk elektro med en bas i Daft Punk, kryddat med en sanslös La New Shit (spana in M.I.A remixen) och DJ Cherry Cola som spelar Digitalism, Justice och annat smask. Fransk techno i Quebec-regi kombinerat med två-öl-för-trettio-spänn i en harmonisk symbios. Jag tror att ikväll, denna underbara januarinatt, fick Montreal-det-kungliga-berget för alltid en plats i våra sköra Göteborgshjärtan. Röda Sten-stranden sommaren 2006 träffade på något sätt mainstream-klubben i ett kärt möte. Kan det bli vackrare?

Folk frågar oss varför vi gör det så förbannat svårt för oss. Varför bor vi i en av Kanadas två franskråkiga stater där vi inte förstår vad folk säger och inte kan få något jobb. För att förstå detta måste man sätta saker och ting i perspektiv. Vi kan göra en enkel jämförelse med hemlandet Sverige: det finns städer som har något unikt, en atmosfär med riktiga människor som står för vad de är och inte alltid tar saker för givet (Göteborg). Det finns också städer med människor som är uppsnurrade i reklamkampanjer och bortskämda med alla möjligheter i världen utan att kunna skapa någonting nytt (Stockholm). Montreal är Göteborg, och Toronto är Stockholm och VI VILL INTE FLYTTA TILL STOCKHOLM, så enkelt är det.

Ha en underbar filmfestival därhemma, där har vi nåt vi kan vara stolta över.

Foufounes (på sommaren)

Första regndagen

Vi är tillbaka på biblioteket och finkammar Craigslist.ca på arbetstillfällen. Förhoppningsvis hittar vi något snart. Igår hittade vi en kines som ville hyra ut sin lilla lägenhet i tre veckor så nu har vi fått förlängning på bostadsfrågan ett tag till. Läget mitt i stan vid McGill univ. är inte fy skam heller. Idag var även den första regndagen sedan vi lämnade Sverige (om man bortser från London men det behöver väl knappast nämnas). Den första månaden i Kalifornien var helt regnfri som oftast i detta jordens paradis. Temperaturen de första veckorna i Kanada har omöjliggjort regn även här, men nu verkar det bli lite mildare och regnet kommer som på beställning.

Här är lite bilder från den gångna veckan

Toronto

Nyårskalaset i Oakville

De trevliga vännerna som så generöst erbjöd sovplats 2007/2008

Erik och kvällens värd Travis

Erik och Simon provar hårklämmor

Vi slår upp läger i vår sänglösa lägenhet hos en misslyckad grafisk designer

NYE in Toronto

Lacking appropriate swedish keys and willing to please our anglo friends this short post is in english. New years eve was a blast, very successful indeed. We were invited to a big party in Oakville outside Toronto. The arrangements were huge with caterers and somewhat around a hundred guests. Much to drink and much to eat. The ride back was an adventure worth being told in its own post. The 450 kilometers in heavy snow storm took seven hours, crashed cars were lined up by the side of the road. For some reason Canadians refuse to use winter tires even though the weather and road conditions are terrible. The canadian brain must lack all sense of survival.

Woke up today in Ottawa noticing that the temperature had dropped to 30 below zero. This is of course not acceptable in any way, we must find EXIT!

Took the Greyhound to Montreal, but found myself spending time in the library because the landlord of our future apartment is not answering his phone. Great Library though. Pictures to come.

V

Frisco Disco

San Francisco är sannerligen en unik stad med 750 000 unika personer. Aldrig tidigare har det varit så enkelt att skaffa sig ytliga amerikanska bekantskaper. I lördags flyttade vi hem till Julias soffa, eller Erik fick en helskön madrass på typ två meter medan jag fick tvåsittssoffan som slutade vid knävecken. Julia visade sig vara en helskön tjej med precis alla San Francisco-attribut vi letat efter. Lite lagom dekadent, otroligt söt, asiatiskt ursprung, gör egen musik, pluggar till grafisk designer, jobbar på ett slappt kafé och extraknäcker som strippa. Ja, Julia var definitivt en otrolig soffvärd som kunde visa oss allt det sjukt coola med SF. Hon visade oss vägen till klubben Frisco Disco i gay-distriktet Castro. På frisco disco träffade vi fler balla människor än vad jag kommer ihåg idag. Efter klubben stängde följde vi självklart med ett gäng make-up artister på efterfest och fick veta allt om SFs undergroundkultur. Där träffade vi också Miguel som pluggar till kläddesigner och jobbar som make-up artist på ett varuhus. Julia var bra, mycket bra men vi kända att det var dags att gå vidare och lära känna Miguel bättre så nu bor vi hemma hos Miguel, halvsvenska Jörgen och lite annat löst folk.

Ja vi lever sannerligen drömmen. Idag fyller Erik år, HURRA, HURRA, HURRA! Vi ska gå ut med Miguel och Julia och äta lite käk och dricka lite drinkar.

Vi har börjat fundera på om vi någonsin ska åka härifrån, US immigration lär väl slänga ut oss efter ett tag så bäst är kanske att fundera ut nåt. Bil ligger högt upp på listan fortfarande men varför stressa..? Om nån känner skönt folk på Västkusten som vill ha svenskt besök, tveka inte att maila.

Lite bilder från senaste dagarna