Vad händer efter San Francisco?

Den frågan ställer vi oss nu efter ytterligare en vecka här i USAs liberalaste och mest händelserika stad. I ingen annat stad står man oförundrad över att en blåsorkester i 60-talskläder går förbi en på trottoaren och spelar big band musik; när det sitter en hemlös och spelar sitar för växel; när man går på världens bästa fest med MSTRKRFT och Moby står kvar på efterfesten och spelar Blondie en timme efter stängningdags för de sista 30-talet personerna som stannat kvar; när man sitter i Doloresparken och en kvinna i valmoblommaklänning kommer och frågar om man vill skriva på en namnunderskrift för att legalisera prostitution; när hela publiken på Sex and the City är storgråtande bögar. Ja, 1968 års peace and love centrum är sannerligen inte som någonting annat. Vi bor självklart i hippiestadsdelen Haight Ashbury bara ett kvarter från Grateful Deads gamla hus och två kvarter från parken the Panhandle där Jefferson Airplane, Janis Joplin och Jimi Henrix spelade för en påtagligt LSD-påverkad ut-ur-Vietnam-publik för 40 år sedan. Imorgon måste vi åka härifrån för att hämta vår kära vän Henke från Sverige i LA. Att lämna San Fran är om möjligt ännu sorgligare nu än förra gången vi var här. Varför måste världens bästa stad ligga halva jordklotet bort från Sverige frågar man sig och vem ska man behöva gifta sig med för att få stanna kvar?

Miguel och James Dean

The Mezzanine

Moby gav aldrig upp

Ett av många vackra hus i SF

Doloresparken med bruna påsar

Miguel i Dolores
Miguel och Robert Kennedy

Matlagning

San Francisco Zoo