torsdag 20 december 2007

Frankrike - fast kallt

Trettio grader celsius tappade vi, drygt. Från Hollywoods 15-20 till New Hampshires - 15. Flygresan var ångestfull ty vi visste vad som väntade oss. Vi mellanlandade i Vegas vars flygplats visade sig vara ännu mer deprimerande än själva staden. Iraksoldater turades om med trötta representanter av underklassen om att spela bort sina sista dollar på enarmade banditer innan de lämnade staten Nevada, de flesta förmodligen betydligt fattigare än när de anlände. Vår planering inför New Hampshire (som vi inte visste mer om än att det fanns billiga flygbiljetter dit) var som vanligt ganska bristfällig och vi hade med nöd och näppe samma morgon som vi åkte lyckats snickra ihop en soffplats i Manchester NH. Väl i Vegas fick dock den mindre glada nyheten att soffvärden Sally hade bråkat med sin pojkvän och inte ville ha oss snyltande där. Eftersom vi landade mitt i natten blev alternativet de mindre bekväma sofforna på flygplatsen. Vi är många som undrar vem som är den onda själen som designat "flygplatssoffan" med armstöd mellan varje sittplats, till för ställa till ett helvete för alla stackars budgetresenärer som inte vill slänga ut 100 dollar på ett motellrum vid flygplatsen utanför städer som Manchester NH.

Dagen efter visade Sally oss stan och vi shoppade loss i staten utan moms. Köpet av iPod med hörlurar blev 40 % billigare än vad det hade kostat hemma i Sverige. Kylan var dock obeskrivlig och fick oss att tveka på om inte Sibirien hade varit en bättre idé.

Sedan följde dock hur som helst en bussresa på sex timmar till Montreal, Quebec, Kanada. Vid gränsen inkasserade vi var sitt arbetstillstånd samt blev berövade på våra Amerikanska visum. Nu är det alltså förvärvsarbete och kyla som gäller. Jag kan inte fatta hur detta egentligen gick till. Det känns som om Uncle Sam fått mig att skriva på ett förödande kontrakt på helt felaktiga premisser. Erik är nog glad i alla fall eftersom han fått kvinnligt sällskap under ett par veckor.

Montreal verkar vara en fin stad. Det är dock omöjligt att vara ute mer än i korta omgångar eftersom man annars riskerar att frysa fast. Vi konstaterade redan igår att det är farligare att stanna vid rött ljus än att gå mot det eftersom det är absolut nödvändigt att ständigt hålla kroppen i rörelse. Montreal är också påfallande likt Frankrike med alla fördelar samt nackdelar det medför. Fördelar är t.ex att folk ser bra ut och verkar åtnjuta god kultur. Nackdelar är t.ex att jag inte förstår vad folk säger, vilket stör mig, samt att människor trots allt verkar vara lite obenägna att prata engelska trots att de bemästrar det alldeles utmärkt.

På måndag flyttar jag till en lägenhet i ett par veckor, ska bli najs. Nu gäller det bara att ordna med ett jobb.

Victor




Den smått vidriga familjen mitt emot oss på LAX hade den otäcka vanan att stoppa in pommes i sina grisiga donkenburgare. Vem gör så?


Vi kände oss som Göran Kropp när vi gick ut i den bitande kylan i Manchester


Manchester - staden alla invånare tycktes vara sysselsatta med att gräva fram



2 kommentarer:

Anonym sa...

Kom hem och roa mig - NU!

Anonym sa...

Det var jag som skrev det förra inlägget. Mina bloggkunskaper är dock uppenbarligenganska begränade...