“If God doesn't destroy Hollywood Boulevard, he owes Sodom and Gomorrah an apology”

Nu har snart en helg passerat i den L.A.-stadsdel som heter Hollywood. I fredags tog vi tunnelbanan från förstaden Long Beach där vi tillbringat en vecka på collegekillarna Drew, Mike, Bill och Ryans soffor. Long Beach var reko men vi suktade efter mer action och äventyr och som brukligt är i L.A begav vi oss självklart upp mot bergen. Vårt icke så glamorösa men väl så gästvänliga boende ligger bara en kort avstickare från Hollywood blvrd och är inget mindre än en hub för människor som söker sin minute of fame i rampljuset, vill strosa runt och spana på kändisar eller helt enkelt bara söker L.A. främsta nöjesscen efter att solen gått ner. Det har visat sig att stora delar av personalen på hostelet studerat antingen film, musik eller design i sina hemländer och nu kommit hit för att försöka slå igenom i "världens främsta nöjesindustri". Utan att verka överdrivet synisk är det väl rimligt att tro att långt från alla kommer att lyckas, men att städa rum i Hollywood har väl sin charm det också.

Hollywood blvrd är huvudgatan som som mellan Vine och Fairfax även kallas ”walk of fame”. Dess trottoarer som är välkända för sina gatstenar med kändisingraverade stjärnformationer ger ofta ett glamoröst intryck på film men i verkligheten är gatan mindre tjusig. Den del av gatan där den klassiska Chineese Theatre, som ofta stoltserar med de mest uppmärksammade filmpremiärerna är en turistscen medan andra ändan av gatan är sjaskigt område med pantbanker och spritaffärer. Filmstudiorna är sedan länge flyttade till andra delar av stan och kändisarna har flyttat upp i Beverly hills, Bel Air eller andra delar av bergen som omsluter den norra delen av staden. Det fascinerande med Hollywood är följaktligen inte filmindustrin i sig eller filmstjärnorna som stundvis huserar där. Det fascinerande är alla vanliga människor som kommit hit för att bli någon, för att få sitt namn uppmärksammat och i tro om att sedermera vandra på röda mattan framför Chineese Theatre.

Hur som helst, L.A. är som bekant en vansinnigt stor stad till ytan och allt man kan tänkas vilja se ligger utspritt på milslångt avstånd. Väster om Hollywood ligger Beverly Hills och Brentwood, de fina områdena där Paris Hilton super och sedan kör bil hem och där Brittan visar upp hela apparaten när hon kliver ur bilen. De områdena har säkerligen sin charm just därför att nästan alla du någonsin sett på film är där i berusat tillstånd. Vi sökte dock ett annat L.A. och begav oss redan i fredags åt motsatt håll. Nordost om Hollywood ligger Silver lake, Los Felizes och Echo Park områden som mer kan beskrivas med det populärt använda uttrycket ”laid back”. I fredags gick vi till klubben Spaceland som är en anrik rockklubb känd för att ha huserat rockband inom indiegengren innan de blivit stora. På vägen från bussen träffade vi Claudia som kände bandet Circus Minor och fixade rabatterat inträde och sedan introducerade oss för sina vänner. Alla här tycks ha någon form av pseudokändisskap Claudia hade varit med Britneyvideon ”Piece of me”, Rebecka hade dejtat någon i Teddybears sthlm och Erin hade varit i slagsmål med Courtney Love. På Spaceland träffade vi även Shannon, en söt och trevlig tjej som erbjöd sig att visa oss runt. Tillsamman med Shannon gjorde vi igår en barrunda bland hipsterbarer i Los felizes och Echo Park en mycket trevlig natt som avslutades med kaffe och pannkakor. Idag ska vi slutföra vår Big Lebowski-rundresa genom att bowla på Hollywood Star Lanes, the Dudes och Walters hall.

Shannon på nattöppet diner

Shannon, Erin och Victor

Fotoautomat på baren, mycket asiatiskt