Hoppet tänds!

Toronto! Här är vi nu, Nordamerikas femte största stad med världens högsta byggnad. Det var i alla fall sanningen 2001 när vår fina Lonely Planet Toronto trycktes, detta bokkap vi införskaffade i San Francisco och kom ihåg att använda idag, till skillnad mot Rough Guide LA som vi upptäckte först på planet från Las Vegas. Efter en finfin jul i Ottawa med bland annat en dags skidåkning och med en hel del kalkon och skinka var det dags att röra på det nybyggda fläsket och åka hundbuss några timmar mot sydväst. Vi kan väl säga att det är först nu vi har kommit över Kalifornien, saknaden har tyngt våra sinnen och efter att ha jämfört precis allt vi träffat på mot denna underbara stat och gång efter gång utbristit "det var bättre i Kalifornien", såg vi idag ljuset i tunneln över en bakisbroccolisoppa på café Java här i Toronto. Vi kom nämligen på två saker som är bättre i Kanada än i Kalifornien: kranvattnet smakar inte klor utan tvärtom riktigt bra och man slipper se på amerikansk fotboll på varje bar utan kan istället njuta av äkta finhockey. Det var en riktig vändpunkt och nu känns det som om det finns en möjlighet att starta ett nytt liv här uppe i kalla och dyra norden. Gårdagens utforskande av Torontos nattliv krävde en lite lugnare dag och idag blev det nyårsshopping och bio, "Walk Hard" kan rekommenderas. Imorgon skall det nyårsfestas hemma hos någon snubbe i Oakville utanför Toronto och efter det bär det av tillbaka till Montreal för jobb och boendeletande, skall bli grymt gott faktiskt att rota sig lite någonstans och slippa dela hostelrum med störiga högljudda fransmän och mexare med grava fotodörsproblem.

Victor tar första acklimatiseringssteget i Montreal

Tre systrar Farr och den fule

Skidor på platten...

...och på höjden.

Toronto