Nog om båtens namn, mer om båtens historia och framtid. Förra lördagen åkte vi ner till den lilla bondgården i Langley, B.C. där jazzbåten låg upplagd. Inne i ett garage hade hon vilat i många år och inte blivit mer än finkörd av den förra ägaren Paul och hans far. Paul som var en mycket rationell och spontan man hade nu fått nog av jazzbåtens, i hans ögon, omoderna yttre och resurskrävande maskinella framdrift. Paul tyckte inte längre att det var värt att behålla båten då oljepriset gått upp och normerna för bildesign förändrats. Detta var mycket turligt för oss som helt opåverkade av den stundande miljörörelsen och med svenska bensinpriser i färskt minne inte vek oss för tanken av att ta det sista riktiga barnet av den Detroitlokaliserade bilindustrin till våra hjärtan. Designen är ju som ni kan se helt genial, även om vi är övertygade av att detta är en ren slump då det är tydligt att få riktiga ingenjörer varit inblandade i produktionen av Jazzbåten.
Hur som helst lotsade vi i lördags Califia hem de cirka 4 milen längst med Highway 5 till vår bakgård och har sedan dess gått över henne varsamt. Erik har med sin nya vaxerfarenhet gjort underverk på dess yttre och Victor har med sin mekaniska talanger gjort diverse reparationer och inspektioner av båtens mekanik. Lite finns fortfarande att dona med men snart hoppas vi vara färdiga att korsa gränsen till det stora landet i söder och påbörja vårt äventyr.
13 days, 23 hrs, 09 mins, 42 secs... and counting
5 kommentarer:
Wooooa.. Den är verkligen vacker som en konfirmand. Ni måste skeppa hem den till Göteborg i höst, ni MÅSTE. /MoreMore
Päron till farsa's got nothing on you! Vilket vrålåk!!!
Den med lite grädde på toppen asså, mums! //Petter
ååååh! ni får nostalgikerna att darra... ni får maria wetterstrand att rysa... ni får mig att... mmm...
I tried to read this blog...
Unfortunately, I don't get it.
Julie
Skicka en kommentar