På väg!

Beklagar att vi inte har uppdaterat bloggen på några dagar, vi har haft fullt upp med annat. Efter en hektisk slutspurt i Vancouver där allt skulle packas och förberedas gav vi oss så äntligen iväg på vårt lilla sommaräventyr. Vi plockade upp två skottar (Michael och Paul) och en britt (Matt) i Vancouver, åkte och köpte ett litet båt/bil-kylskåp (också det med träsidor såklart) och gav oss ner mot gränsen. Som vanligt var vi lite nervösa när vi närmade oss gränsen om de skulle låta oss komma in i det fina landet. Vi har ju trots allt redan avverkat två amerikanska turistvisum sedan november. Men det var inga problem alls, som vanligt var gränspersonalen hur proffisionell och trevlig som helst.

Lättade och glada i hågen for vi vidare söderut. Nästa stopp var Victors seattlebaserade släktingar Laurie och Mike där vi blev bjudna på lite tilltugg och trevligt sällskap och kunde plocka upp vårt medlemskort för AAA samt ytterligare en analog systemkamera.

Resan gick vidare ner mot Seattles flygplats där vår redan fullproppade stationsvagn på något magiskt sätt lyckades svälja två personer till, Julie från Frankrika och Petra från Finland. Med tre personer i framsätet, fyra personer i baksätet (alla med säkerhetsbälte!) och ett fullständigt fullproppat bagage visade vår fantastiska bil att den blir att räkna med i sommar. Två ton från början plus ytterligare ett ton personer och campingutrustning/öl till trots skuttade vår Ford upp för Washingtons bergsvägar österut.

Några timmar senare var vi då framme vid resans mål: Sasquatch-festivalens campingområde. Trots att ingen av oss varit på en festivalcamping i Sverige tidigare förstod vi direkt att detta minsann, var en sann uppvisning i Amerikansk kultur. Man körde helt sonika in med sin bil/minibuss/husvagn/husbil, radade upp sig snyggt (efter noggranna instruktioner från festivalarbetare) och slog upp sitt tält bakom. Man betalade inte per person, utan helt enkelt per bil (vilket passade vår sjusitsare utmärkt). I staden Ellensburg på vägen dit hade vi mött upp med ytterligare en bil fylld med trevliga kanadensare som slog sig ner bredvid, och voilá: där satt de elva av oss på våra campingstolar med en öl i handen och började drömma om lördagens konserter samtidigt som vi såg tusentals andra festivaldeltagare resa sina tält.

Lördagen började utmärkt med sol och tjugo-tjugofem grader. Solkrämen gick som smör i solsken (precis som vårt medtagna smör) och vid middagstid lämnade vi campingen och gick de femhundra meterna till själva festivalområdet. Bland många bra band utmärkte sig ett par. Åttamannaorkestern Beirut var precis så bra som vi hoppats på. M.I.A. gjorde en grymt häftig konsert som slutade med att kanske 200 personer från publiken hoppade upp på scen och dansade som galningar. Okkervil river spelade på en mindre scen och gjorde det mycket bra. Efter det sprang vi ner till huvudscenen och såg Modest Mouse följda av R.E.M. Tyvärr kom det lite regn lagom till R.E.M. men det var trots allt en kanondag.

Vi hade bara köpt biljett till lördagens konserter så under söndagen tog vi det lugnt, lagade till lite mat på vår fina campingspis och solade. Pratade med folk, fotade och promerade runt. På kvällen kom gänget hem från konserterna och festligheter utbröt överallt.

Våra oerhörda affärstalanger ledde till att vi under måndagsmorgonen kunde lägga vantarna på varsin måndagsbiljett till det facila priset av fyrtio dollar stycket. Tanken var egentligen att lämna campingen en dag tidigare än de andra men vädret, stämningen och måndagens lineup gjorde detta omöjligt. Istället fick vi ytterligare en dag med högklassig musik. Matt Costa gjorde en bra spelning följda av The Hives som med sin oerhörda scenenergi lyckades sparka igång publiken ordentligt trots oerhörd värme och sol. Built to Spill och Flight of the Conchords var också helt okej. Dagen höjdpunkter var dock Ghostland Observatory och The Flaming Lips som avslutade hela festivalen. De sistnämnda gjorde en vansinnig show, med ljus, ljud, ballonger, konfetti, utomjordingar och allt annat som behövs för ett band som anser sig vara från rymden. Konserten och festivalen slutade såklart med att sångaren i bandet blev upplockade av ett rymdskepp.

Efter en fantastisk långhelg sa vi hejdå till våra nyfunna vänner och fortsatte söderut. Just nu är vi i staden Yakima där vi på Wal-Mart köpt på oss nya förnödenheter inför våra fortsatta äventyr: Mount Rainier National Park följt av ny camping vid foten av 1980 års utbrottande tretusenmetersvulkan Mt St Helens. Mer om det nästa gång!