Musik och rollspel

Medan dagarna går i Montreal kommer vi ihåg varför denna stad är så speciellt älskvärd. Att det bästa av Montreal framträder efter att mörkret fallit har vi redan tidigare konstaterat flera gånger här på Maple Leaves men det tåls att upprepas. Helgens fallstudier i Nordamerikas klubbliv har varit mycket framgångsrika. Den Montrealska nattlivsinstitutionen Foufounes Électriques var som vanligt bra i fredags. Guns N Bombs från L.A följde den lokala hjälten Dj Cherry Cola som är vår nya favoritDJ, alla kategorier. Foufounes kombinerar allt bra som en klubb bör ha. Det finns en känsla av genuinitet som inte går att finna på klubbar i varken New York eller San Francisco på Foufounes. Lokalerna är smutsiga, mörka och luktar rök och besökarna är vanliga Montrealare utan utstuderade hipsteruniformer. Priserna är mycket acceptabla då man sparat in på dekor och lyxiga drinkar och istället serverar enkla groggar och blaskig öl. Det bästa med Foufounes är dock musiken. Namn som platsar på storklubbar turas om att spela på denna lokala sylta med hängivna besökare.

I går hade vi turen att även få gå på en av få fester på SAT (Montreals konst- och teknologiinstitut). Denna lite mer sällsynta tillställning samlar alla Montreals konststudenter och alla de andra som flockas kring sådana. Musiken och videoprojektionerna var höjdpunkten. Don Rimini från Paris och vår DJ Cherry Cola uppträdde.

Lite tagna efter allt nattliv tillbringade vi idag söndagen i parken här bredvid. Det blev lite hängande med Vancouver 9/11 truth-tältet (någon slags vansinnig samling konspirationsfolk från Vancouver). Mest fascinerade var dock de medeltida rollspel som pågick uppe på Mont-Royalberget. Ett regelrätt slagfält med folk iklädda rustningar och beväpnade med skumklädda vapen. Mycket KONSTIGT alltihop.

Rollspel