Vi hoppas att alla er där hemma har sett kultfilmen ”Deliverance”, eller ”Den sista färden” som den heter på svenska. Om inte, så kan denna rulle från 1972 med Burt Reynolds i huvudrollen sammanfattas såhär: fyra män åker ut i South Carolinas ödemarker för att en sista gång paddla ner för en flod som snart skall göras om till kraftverksdam där de träffar på trubbel i form av inavlad banjospelande lokalbefolkning.
En osanning i filmen är att floden inte alls dämts upp, istället är det en av få fritt flytande floder i östra USA där man fortfarande kan paddla/bada/forsränna/fiska fritt. En annan mycket bra sak är att den ligger i ett naturreservat där det är gratis att campa. Eftersom vi inte är bortskämda med någon allemansrätt här borta och inte har pengar att strö omkring oss insåg vi direkt att hit skall vi åka! Väl påfyllda med fem olika typers myggmedel och grillkorv gav vi oss ut i vildmarken. Bilen parkerade vi där vägen tog slut och vandrade ner den sista biten till floden med det allra viktigaste. Väl framme fann vi en liten perfekt strand där vi satte upp vårt tält, drog igång grillen och låg och plaskade i floden.
Sent på kvällen krossades dock vår rofulla tillvaro när ett gäng hillbilles dök upp på andra sidan vattnet. De hade lyckats köra ner till floden med sin enorma pickup-truck och stod där ett tag och gapade och höll på. Vad ska man göra? Vi var ju inte lika förutseende som Burt Reynolds så något armborst hade vi inte. Eftersom ingen av oss var speciellt sugen på att skrika som en gris släckte vi vår nyinköpta campinglampa och låg tysta tills de åkte. Förmodligen var de helt vanliga harmlösa södernmänniskor. Å andra sidan trodde förmodligen Burt och killarna det också när de var här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar